Nybokslistan

Bokåret sträcker sig från 1 juni föregående år till 31 maj innevarande år. Detta för att vi skall få tid att läsa alla böcker som ges ut under bokåret innan Flyglitteraturträffen i oktober. Alla böcker granskas av en grupp vana flygboksläsare enligt de kriterier som ligger till grund för begreppet Flygbok. Se vidare under kriterier.

1936 invigdes Sveriges största och modernaste flygplats - Bromma Flygplats. Sedan dess har flygplatsen efter hand blivit något av en ö i en allt tätare bebyggelse. Framtiden är oviss. Här berättas flygplatsens historia, alltifrån planering, arkitektförslag och vad som hänt under decenniernas gång.
Boken är uppdelad i tre delar. En del per författare. I den första beskriver Jan berggren tullhanteringen på Bromma under årens lopp. I del 2 gör Göran Nilzén några nedslag i flygplatsens historia under andra världskriget bl a om kurirtrafiken, Bernt Balchen och operation Sonnie, spionverksamhet, montering av FFVS J 22 och Sveriges inköp av amerikanska Mustangflygplan. I del 3 berättar Mats Ekdahl om människorna som passerade Bromma, om flygfrakt, flygvärdinnor, tidningsflyg och charterflyg.

Detta är den fascinerande berättelsen om de kanadensiska bombflygarna som spelade en hel ishockeysäsong i Dalarna under andra världskriget. Ishockeyn fick därmed sitt genombrott i länet och publikrekord sattes. Spelarna kom med Halifax- och Lancasterflygplan som efter bombuppdrag över Tyskland, blev tvingade att nödlanda i Sverige. Boken är inte bara en berättelse om de kanadensiska flygarna, men framför allt svensk idrottshistoria när det gäller ishockey och i viss mån, bandy. Historien till varje enskilt flygplan med kanadensare i besättningen, beskrivs ingående. En intressant sak med kanadensarna är att ingen av dem var riktiga ishockeyspelare hemma i Kanada!

Ännu en fantastisk profilbok från Claes Sundin, den nionde i ordningen. Denna gång visar han 130 flygplansteckningar från andra värdskriget i Stillahavs-området. Det är flygplan från USA, Japan och Storbritannien som presenteras. Varje profilteckning ackompanjeras av en kort text om förebilden. Det är förvånansvärt att så fina färgteckningar har framställts med endast svartvita fotografier som förlaga.

I årets medlemspaket från Östergötlands Flyghistoriska Sällskap,ÖFS, fick medlemmarna förutom en tidning och en bok, också häfte nummer 2 i ÖFS Ikaros bokserie. Detta handlar om Döderhultarn, Axel Petersson som under 1910-talet fick följa med på ett antal flygturer från Malmen. Det han är mest känd för är sina gubbar täljda i trä. Författare är f d Flygvapenchef Sven-Olof Olson som har ett indirekt förhållade till Döderhultarn då de båda var födda i Oskarshamn. Sven-Olofs far kände Axel Petersson ganska väl, men Sven-Olof fick aldrig själv träffa Döderhultarn då han avled året innan Sven-Olof föddes. Hans far har dock berättat om honom.
Häftet beskriver Döderhultarns liv och de flygningar han gjorde, främst på Malmen. Han skänkte också ett stort antal snidade gubbar till flygarna på Malmen. Många av dessa finns nu utställda på Flygvapenmuseum.

Det har kommit ett bildhäfte om Saab AJ 37 Viggen. Det står visserligen AJ37 på en del utgåvor av häftet, men bilder finns också av andra versioner bl a Sk 37. Totalt innehåller häftet mer än 240 bilder. Många detaljbilder som är perfekta för modellbyggare. Häftet medföljer också i en dubbelbyggsats av Viggen i skala 1:72 från plastmodelltillverkaren Special Hobby. Bilderna i häftet visar i huvudsak Swedish Air Force historical Flights två Viggenflygplan, deras AJ och Sk 37 Viggen. Häftet har nummer 007 och ingår i en serie liknande häften med moderna stridsflygplan.

Dödspilotens son är boken om Karl-Erik Karle Thellman, propellersnickare på Malmen i femtio år. Det är boken om flygets barndom och livet i både det civila och det militära Malmen i början av det förra seklet. Från första parkett kunde Karle följa flygets framväxt, den tekniska utvecklingen, piloternas mödor, hjältedåd och alltför många dödskrascher. Länge anade han att det var något fel i hans liv; han kände sig utanför, kärlekslös och undanskuffad. Flygarna blev hans vänner när andra svek, flygplanen blev hans stora kärlek och han utvecklade en märklig egenhet som kunde rädda liv. Den här boken skildrar en dramatisk och spännande tid i utkanten av Linköping. Den innehåller flera märkliga levnadsöden och tragedier. Karle förde noggranna anteckningar över sitt liv, om människorna och flygplanen. Han publicerade också en del av sina minnen och åtskilliga initierade flygartiklar i bland annat Östgöta Correspondenten. Detta material och mer personliga dokument och berättelser har legat till grund för den här boken. Karle var morbror till bokens författare.

En ny jubileumsbok som togs fram i samband med Blekinge Flygflottiljs 75-årsjubileum 2019. Den förra kom för 25 år sedan och hade en liknande titel, Från B3 till Jaktviggen. Den nya boken skiljer sig i sin uppbyggnad från de traditionella flottiljböckerna. Boken är omfattande och beskriver hela flottiljens historia från uppbyggnaden 1944 fram till idag med alla dess verksamheter. Den är rikt illustrerad med massor av bilder.

Anders Skötte är samlare av flygarvingar och befälstecken mm. Han har nu tagit fram en omfattande samlarguide för detta smala ämnesområde. Han beskriver i detalj alla de flygvingar som används och har använts av Flygvapnet, Militärpolisen, Kustbevakningen, Tullverket, Rikets Allmäna Kartverk, FFK, fallskärmsjägare m fl. De olika märkena visas mycket detaljerat med framsidor, baksidor, märkningar, stödplattor, muttrar, askar mm. Många vingar har proveniens och deras historia redovisas också.

En jubileumsbok om Halmstad flygplats som 2019 fyllde 75 år. Hallands flygflottilj, F 14 byggdes 1944 och var i operativ drift fram till 1961. 1958 kom civilflyget till platsen. Boken beskriver endast den civila flygplatsens utveckling, även om några militära nedslag görs. Det är mest den nyare tiden som avhandlas. Alla olika funktioner som finns på Halmstads moderna flygplats beskrivs.

Messerschmitt Bf 110 vidareutvecklades till Messerschmitt Me 210 som visade sig vara en misslyckad konstruktion. Man gick tillbaka till ritbordet och skapade Me 410 som blev accepterat av Luftwaffe. Den användes som tungt jakt- och spaningsflygplan. Mer än 1500 flygplan byggdes av de båda typerna. Ett kapitel om Arado Ar 240 finns också med. Den var Messerschmitts enda konkurrent, men blev för tekniskt avancerad.
Man imponeras av att författaren har lyckats få fram så mycket fakta om dessa ändå lite udda flygplantyper. I slutet finns också en omfattande Werknummerlista.

Här kan du läsa om dramatiska luftstrider och flygattacker i krigets slutskede och hur överlägsna de tyska stridspiloterna och stridsflygplanen var. Vidare skildras i boken hur de allierade direkt efter kriget slogs om att ta över tyska stridspiloter och flyg- och robotkonstruktörer till sina länder och hur det nya Luftwaffe på krav från främst USA sattes upp 1955 och vars ledning under många år utgjordes av flyghjältar från andra världskriget.
Vid första anblicken en vacker och innehållsrik bok. Med vackra illustrationer och mycket bilder. I boken finns ca 130 oljemålningar, fotografier och kartor, nästan alla i färg. Tyvärr så är den så full av fel att det blir jobbigt att läsa för de som är nördigt flygintresserade. Tittar man i litteraturförteckningen så är det visserligen idel kända författare. Hälften av alla bilder kommer från Wikipedia, det säger kanske en del.
Författaren är advokat i Stockholm och har mest skrivit marinlitteratur och böcker med Stockholmsanknytning tidigare. Helt klart är att Flyg har han ingen egentlig kunskap om! Men det är en vacker ligga-framme-bok...

Under andra världskrigets andra hälft började Sverige tillhandahålla hjälp till sina två fränder, Norge och Danmark, i form av s k polisläger, där flyktingar från dessa två länder kunde samlas och förbereda sig för ett återtåg till sina hemländer när tyskarna förväntades ge upp. I hemländerna skulle dessa polistrupper återställa ordningen i samhället. Allteftersom tiden gick ändrades karaktären från att vara polistrupper till att mer och mer bli reguljära trupper, med enklare vapenutrustning. Den s.k. Danska Brigaden bestod så småningom av nära 5000 danska flyktingar, placerade i olika läger runt om i Sverige.
Bland dessa danska flyktingar fanns ett dussintal danska piloter som i största hemlighet blev placerade två och två på olika svenska flygflottiljer där de fick utbildning på Sveriges främsta stridsflygplan, nämligen störtbomplanet Saab B 17. I krigets sista dagar samlades dessa piloter på flygflottiljen F7 Såtenäs där de bildade Den Danska Brigadens Flygstyrka vars huvudsyfte var att stödja Den Danska Brigadens återtåg till Danmark med de enda verkligen slagkraftiga vapen som brigaden fått tillgång till av Sverige. Den 5 maj 1945 stod åtta danska piloter med åtta danska tekniker som signalister framför åtta B 17-flygplan som under natten försetts med danska nationalitetsbeteckningar, redo att flyga mot Köpenhamn. En av dessa piloter var löjtnant Carlo Hjalmar Sandqvist.

Agne Högstedt var en skicklig tecknare och var känd som skribent under psedonymen Flygstedt. Han var med och skolade på Hammars backar, tog motorflygcertifikat och hamnade under beredskapen på Flygvapnets första reservflygskola på Bulltofta. I december 1939 påbörjade han sin grundflygutbildning, GFU och i april 1940 tog han examen vid reservflygskolan. Han kom till F 6 i Karlsborg för GFSU. I februari 1941 genomfördes en stor övning i övre Norrland. Vid en spaningsflygning kolliderade hans B 4 med isen och han omkom.
Under sin tid vid reservflygskolan hade han ritat en hel del karikatyrer av sina kurskamrater och chefer. Dessa gav han ut i en bok i slutet av november 1940. Efter hans död annonserade brodern ut restexemplar av boken. Den har varit i stort sett omöjlig att hitta antikvariskt varför författare Göran Westerlund beslutade att ge ut den på nytt. Boken är utgiven i en begränsad upplaga till första reservflygskolans och Agne Högstedts minne, i första hand för speciellt flyghistoriskt intresserade.

Bokserien Black Cross/Red Star anses vara ett standardverk som beskriver krigsflygning på östfronten under andra världskriget. Det unika med serien är att den berättar den detaljerade historien ur båda sidors perspektiv. Bokserien baserar sig på noggrann forskning av både tyskt och sovjetiskt arkivmaterial såväl som intervjuer med veteraner som deltog i kriget. Black Cross/Red Star, Volym 4 täcker i detalj perioden från vintern 1942-1943 till och med våren 1943. Boken innehåller 380 bilder av vilka många inte har publiserats förut och färgprofiler av Jim Laurier.

Detta är boken om Fokkers fyrmotoriga passagerarflygplan, F-32, F.36 och F.22. I Sverige hade AB Aerotransport en Fokker F.XXII med namnet Lappland. Hela dess historia ingår som ett kapitel i boken på nästan femtio sidor. För övrigt innehåller boken kapitel om respektive, Fokker F-32, Fokker F.XXXVI och KLM:s tre Fokker F.XXII. Två Fokker F.XXII och en F.XXXVI användes av RAF under kriget som flygade lektionsal och transportflygplan. Det sista kapitlet handlar om Fokkers olika fyrmotoriga projekt. Boken avslutas med index och Juanita Franzis fantastiska färgprofiler. Som vanligt när det gäller författarens böcker så är detaljrikedommen i hans beskrivningar mycket hög!

Den här boken är skriven av en av Sveriges största flygare, inte till kroppshydda utan till hans stora kärlek och passion för segelflyg. Bengt Göök fascinerades redan som liten av fåglarnas flykt, började flyga när han var 16 år och på den vägen har det varit ända fram till 2018 då problem med ögonen till slut stoppade honom. I boken berättar Bengt om många av sina upplevelser: Molnflygning, utelandningar, tävlingar, vinschning och om arbetet med den uppskattade Göök-vagnen som gav honom smeknamnet Åsa-Nisse.
Boken rekommenderas för alla som på något sätt är intresserade av flyg. Men visst finns ämnen för en uppföljare? T.ex. om hur han på egen hand byggt en Windex med egen motor och om alla spännande tävlingar utomlands. Och så tycks Bengt ha glömt allt vad han har gjort för att hjälpa andra flygare och sin klubb som förebild, klubbtränare och sponsor.

Syftet med denna bok är att för första gången genomföra en djupare undersökning och analys av de haverier med dödlig utgång som skedde mellan åren 1946 och 1989. Det är också ett försök att för allmänheten på ett begripligt sätt klarlägga vad som egentligen hände. Och inte minst, ge de flygare som omkom en egen historia – alla de flygare vars namn nu finns på väggen i Flygvapnets minneshall.
Boken är uppdelad i tre olika perioder. Blandepoken 1946-1954, reaepoken 1955-1963 och nedgångsepoken 1964-1989. Detta för att kunna göra statistiken jämförbar. Av samma anledning är inte perioden från maj 1945 till 1946 medtagen. Olika typer av statistik finns med genom hela boken. Ett eget kapitel om detta finns också med i slutet. Efter ett antal inledande och förklarande kapitel presenterar man de olika haverirapporterna i kronologisk följd. Vissa är mer utförliga än andra. Samtliga, utom en, presenteras med bild av de omkomna. Boken avslutas med register över alla flygare, alla omkomna och alla havererade flygplan.

Årets flyghistoriska revy från Svensk Flyghistorisk Förening handlar om segelflyget i Sverige genom hundra år. Den är ett samarbete mellan SFF, Segelflygets Veteransällskap (SVS) och Segelflygförbundet (Segelflyget). En redaktionsgrupp bestående av Björn Svensson (SFF), Bernt Hall (SVS), Lennart Lagerfors (SVS) och Robert Danewid (Segelflyget) har under närmare två års tid jobbat med att skriva och sammanställa artiklar till boken.
Den inleds med att sammanfatta det tidiga glid- och segelflyget i, framförallt, Tyskland. Sedan följer ett kapitel om de tidiga motsvarande försöken i Sverige, om några svenskars besök på Wasserkuppe och Hamiltons flygskola på Hammars backar. Efter ett kort kapitel om den svenska segelflygstarten i Göteborg hoppar man fram till Segelflygskolan på Ålleberg. Här är tydligen redaktörerna helt fokuserade på detta för de har hoppat över ett mycket viktigt kapitel i det svenska segelflygets historia, nämligen om Heinrich Kipp och verksamheten i Norrköping som var av mycket stor betydelse för den fortsatta utveckligen. För övrigt så är detta en förträfflig antologi om det svenska segelflygets historia, om man bortser från ett par mindre faktafel.
Boken innehåller historien, fakta och berättelser av de som var med då och nu och är rikt illustrerad med bilder.

Beskrivning saknas från förlaget, men vi antar att boken är uppbyggt likt tidigare utgåvor med kapitel av olika författare.

Efter andra världskriget köpte försvaret in närmare 3 000 amerikanska överskottsfordon; dels för att snabbt förbättra sin rörlighet i terrängen och dels som en bas för olika specialfordon som ibland fanns kvar i tjänst i årtionden. Hela historien från 1940-talet till 2000-talet presenteras här för första gången i text och bild, med detaljer om både kända och okända fordon. Del 1 har med GMC-bilarna, som fanns i ett 50-tal versioner, och de tunga Brockway-dragbilarna som speciellt blev kustartilleriets favorit.
Det är många amerikanska surplusfordon som har tjänstgjort på Flygvapnets flottiljer och flygbaser.

Del 2 täcker dels de olika versionerna av Dodge-jeeparna, både 4 x 4 och 6 x 6, och dels mindre vanliga märken som Autocar, Mack, Ward LaFrance, Willys, med flera. Dessutom beskrivs band- och släpfordon tillsammans med de fåtaliga brittiska och tyska fordon som kom till Sverige.
Det är många amerikanska surplusfordon som har tjänstgjort på Flygvapnets flottiljer och flygbaser.

Del 3 av Tyska flygare under andra världskriget är en fortsättning på berättelsen om livet för några av de tyska jaktflygarässen. Bokens första tredjedel berättar historien om Johannes Steinhoff. Därefter om Günther von Maltzahn, Klaus Häberlen och Hermann Göring. Sedan följer en redogörelse om det negativt omtalade Messerschmitt Bf 110 som i själva verket var ett av Tysklands bästa stridsflygplan.
Varje kapitel avslutas med en serie bilder som illustrerar innehållet. Boken avslutas med ett antal appendix, noter, källförteckning och register. Detta är en s k Multimediabok och innehåller länkar till filmer på Internet.

Österrikaren Edmund Sparmann var ett tekniskt geni redan från unga år. Under första världskriget arbetade han som konstruktör och provflygare hos Albatroswerke, senare Phönixwerke. Han kom till Sverige sommaren 1919 med två Phönixflygplan, jaktflygplanet Phönix D.III och det tvåsitsiga spaningsflygplanet Phönix C.I, senare populärt kallad Dront. Flygkompaniet och senare, Flygvapnet hade dessa två typer i tjänst under många år byggda på licens. Sparmann blev sedermera anställd vid Centrala Flygverkstaden på Malmen som konstruktör och provflygare. 1933 startade han Ing. E. Sparmann's Flygplanverkstad på Lilla Essingen i Stockholm. Där konstruerade han och byggde det flygplan han kom att bli mest känd för, Sparmann S 1 - Sparmannjagaren. Boken beskriver Sparmanns liv, hans konstruktioner och naturligtvis hela historien om den lilla Sparmannjagaren. Som vanligt när det gäller Mikaels böcker så innehåller den massor av unika och fantastiska fotografier, men också många ritningar av, framförallt, Sparmann S-1, men också en del intressanta dokument i faksimil. Ett stort minus är att boken saknar litteratur- och källförteckning samt personregister.

Northrop A-17 utvecklades från Northrop Gamma och var ett enmotorigt, tvåsitsigt lätt bombflygplan som byggdes av Northrop 1935 för U.S: Army Air Corps. Under andra världskriget användes det bl a som övningsflygplan av piloter som senare skulle till krigets Europa. Typen användes bl a i det norska träningslägret Little Norway i Kanada. Exportvarianten 8A tjänstgjorde i en rad olika länder, Storbritannien, Sydafrika, Kanada, Norge, Argentina, Peru, Nederländerna, Irak och Sverige. Som vi vet så licenstillverkades ett stort antal B 5 av ASJA/SAAB.